Vi är inne i mars månad och våren försöker febrilt kämpa sig fram ur vintermörkret. Det samma gäller nog mig, att försöka kämpa mig fram från vintermörkret och hitta ljuset igen. Låter kanske aningen mörkt, men det känns onekligen som om man inte riktigt lyckas hitta kraft och humör för att glädja sig själv och andra ibland. Vet inte riktigt varför, det är bara en känsla. Detta med att på måndagen kämpa sig upp ur sängen för att börja arbetsveckan på bästa sätt, bara för att inse att jag nog borde lagt ner lite mer tid på avkoppling under helgen. Man kommer till jobbet och inser att jag inte lagt ner tillräckligt med tid i helgen på att planera arbetsveckan. Får ju ändå allt att fungera, men den tanke jag hade i fredags på att jag skulle göra en bra planering för veckan på söndag bara försvann någonstans på vägen.
Jag är nog en ganska mörk person till min läggning. Har svårt att dölja att jag inte är på humör eller att jag stör mig på saker. Detta är inte alltid så lätt för min fru att ta, förståeligt nog. Hon gör alltid sitt bästa för att muntra upp mig, men hon har ju också sitt att tänka på. Kan inte kräva att hon ska ta hand om hem, barn OCH make. Lovar att jag ska skärpa mig, älskling!
Året har annars varit ganska arbetssamt, med en hel del bollar i luften på jobbet. När man som lärare har det så blir det som lite svårt att trappa ner på tempot också. Både elever och kollegor blir vana med att man klarar av det och förväntar sig att jag är en så person som måste jobba på det sättet. Det är ju klart att man får lön för mödan också, i form av uppskattning från elever. Varje år arrangerar jag, exempelvis, ett utbyte med en tysk skola. Det är otroligt mycket jobb, men också värdefullt när man ser hur olika elever växer.
Nu är jag ju dessutom engagerad i handbollsklubben som tränare för f-02. Innebär ju att den där sköna lördagsmorgonen, där man kan sova länge, numera är borta. Samma sak gäller här också; det är mycket jobb, men samtidigt kul! På söndagsmorgonen är det Monicas tur; simskola. Nu går båda barnen där, så man måste helst vara med. Vart tog sovmorgonen vägen?
Både jag och min fru är nog lika trötta, men hon lyckas hitta ljuspunkter och gott humör på ett helt annat sätt än mig. Jag avundas henne det, och beundrar henne för det. Jag önskar jag kunde göra det mer också. Nej, nu blev det inte alls så upplyftande. Jag skulle ju skriva för att det skulle lyfta mig. Det har ju faktiskt varit många ljusglimtar också. Jag och Monica har precis varit i Barcelona, och det var en underbar resa där vi kunde ägna oss sightseeing, fotboll, sex och shopping. Vi har också haft trevliga stunder med barnen på både skridskobana och i skidspåren under vintern.
Mitt löfte till mig själv, och min familj, ska bli att jag under den närmsta tiden ska sträva efter gott humör, och vara mer dicsiplinerad när det gäller både hus och hem. Vill dessutom väldigt gärna hitta en ny större lägenhet snarast!!
Sista orden för den här gången går till familjen: Jag älskar er väldigt mycket, även om det inte alltid syns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar