När man har nior så är man ganska inställt på att det blir ganska mycket att göra på jobbet under vårterminen, men i år blev det lite för mycket av det goda. I och med att man också måste ställa in sig på att det till hösten blir nya kursplaner så blev det naturligt att implementeringsarbetet tog upp en del av tiden under våren.
Att släppa nior är lite av en pers inte bara för att man ska släppa iväg elever som man delat massor med under tre år, utan också för att man gärna vill visa att man uppnått något med samma elever och visat att man duger som pedagog. Nu kan jag i efterhand säga att vi uppnådde mer än vad man trodde var möjligt. När vi gjorde en resultatsammanställning efter år 7 så trodde vi att när dessa elever skulle gå ut år 9 med väldigt låga medelpoäng, men i slutändan nådde denna elevgrupp bättre resultat än vad niorna gjorde året innan. Min rektor tyckte att det skulle vi pedagoger ta till oss som ett tecken på att vi gjort ett hästarbete med eleverna, men jag vill också gärna lyfta fram elevernas egna insats som en del i det hela. De har verkligen mognat under åren och fokuserat på rätt sätt, samt hjälp varandra otroligt bra.
Avslutningsdagen var svår. Detta är första elevgruppen jag släpper som jag haft så här länge, så det var speciellt. Den ultimata hedersbetygelsen fick jag av den elev jag haft mest problem med. Han som aldrig har velat göra någonting, han som jag suttit i föräldrasamtal med under ett antal tillfällen. Som till slut ändå fick betyg i några ämnen. Han sade: "Du har varit bästa ansvarsläraren".
Om jag inte var rörd innan så blev jag det då!
Jag önskar alla elever all lycka i framtiden.
Till hösten ska jag börja om med sexor. Nya elever, nya utmaningar!
Nu ska jag försöka koncentrera mig på sommaren. I år behöver jag inte tänka på att jag skriva omdömen i alla fall...
GLAD MIDSOMMAR!
