Tillbaka till vardagen

Jag vaknade 9.30 idag som vanligt under detta jullov och kände mig inte särskilt utvilad. Detta trots att jag igår bestämde mig för att gå till sängs innan midnatt för ovanlighetens skull. Tänkte att jag skulle läsa mig trött och sedan somna i god tid för att sedan stiga upp lite tidigare kanske. Det var i alla fall planen...

När jag väl börjar läsa boken så visar det sig att det är väldigt svårt att sluta läsa förstås. Jag har precis börjat läsa en bok av Jonas Jonasson, "hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", och den är osedvanligt bra och roligt skriven. När jag äntligen tar mitt förnuft till fånga och bestämmer mig för att nu måste jag försöka sova så tar det väl ungefär tio minuter innan min blåsa påminner mig om att jag nog borde gått på toaletten innan jag gick till sängs. Det är bara att lyssna på min blåsa, så jag famlar mig ut till toaletten genom vår mörka hall. När jag väl tömt innehållet och tagit mig tillbaka till en bekväm liggställning bredvid min lugnt sovande hustru så gör nästa hinder för en tidig kväll sig påmint: "paaapppaa!"

Min fyraåriga son har vaknat och gör det som han vanligtvis gör när han vaknar nattetid, ropar på pappa eller mamma. Jag rusar in för att hinna prata med honom innan han väcker sin storasyster. "Jag måste kissa", meddelar han bestämt med sin sömndruckna, sluddriga röst. Ja, det är bara att följa med honom dit så han får gjort sitt ärende. Väl tillbaka i sängen kommer nästa hinder mot nattesömnen: "Jag vill sova hos dig", säger han med bedjande röst. Det är bara att baxa in kudde, gossekudde och sonens nya stora duntäcke till vår säng.

Jag tycker för det mesta att det är mysigt att ha barnen i vår säng, men det blir lite trångt och varmt nu när de börjar bli lite större och särskilt när sängkläderna blivit större. Nåja, nu kan vi i alla fall komma till ro. Trodde jag! Jag är klarvaken och svettig. Ligger och vrider mig lite fram och tillbaka innan jag klockan ett inser att jag nog inte kommer att kunna somna än på ett tag. Jag bestämmer mig för att gå upp och titta på tv en stund. När jag väl lägger mig igen har klockan blivit halv tre. Så mycket för den tidiga kvällen!

Vaknar 9.30 genom mina barns "ljuva" röster som skriker till varandra, och bestämmer mig för vingla upp för att äta frukost tillsammans med familjen. Sätter mig vid frukostbordet med tom blick och konstaterar att det är ännu en vacker vinterdag ute. Jag tänker för mig själv att det nog ska bli ganska skönt att komma tillbaka till vardagen och rutinerna. Du vet, upp klockan halvsju, äta frukost snabbt, klä på barnen, lämna barnen på skola och dagis, skynda iväg till jobbet, komma hem, hämta barn, göra middag, titta på bolibompa, äta kvällsfika, lägga barn, jobba lite, titta på tv och sedan stupa i säng vid elva... och somna DIREKT!